Vad är en torvkåta? Att ta seden dit man kommer…

Sväng vänster i byn och kör tills vägen tar slut, säger Per-Nils. Han är vår livlina under kommande dygn, en samegubbe som varit med om mycket i livet och det är i hans hem vi är gäster. Han träffar nya människor nästan varje dag och ändå så känner vi oss otroligt välkomna, allt känns så genuint och ärligt trots att det är väl anpassat för att tillgodose turisters önskemål. Vi har tagit oss till en sameby i Övre Sopporo och bjuds in i en röd liten stuga, vi kryssar oss fram mellan alla skotrar på gårdsplanen för att komma fram till dörren men väl inne möter oss värme och ett spartanskt möblerat rum med en vedspis. Greta, Agnes och Irma stirrar länge på oss när han tycker att vi ska ha skorna på oss men så inser vi att det bara är att ta seden dit man kommer. Och detta uttryck speglar nog vår upplevelse här…

1_webb

Efter att ha fikat en otrolig mängd ballerinakex och samtidigt försökt vänja oss vid Per-Nils dialekt, den påminner ruskigt mycket om hur tomten låter på julafton hos oss, så är det dags att pyssla om renarna så vi följer med till ett hägn med ett tiotal renar längst bort. De flesta renar håller ju till fritt på fjället över oerhört stora områden men dessa håller han nära för ett långsiktigt arbete att få dem tama nog för slädkörning. Därefter går vi bort till ett annat hägn där det är ytterligare ett gäng renar som ska få mat. De är de ”tama” men ändå inte, de accepterar vår närvaro men mer än så är det inte.

2_webb 3_webb 4_webb

Efter detta går vi på upptäcksfärd på gården och vi får se en torvkåta för första gången, han berättar lite om hur det går till att bygga en sådan och säger att om vi vill så får vi såklart bo där. Det finns också en vedeldad bastu precis vid strandkanten som vi önskar få använda på kvällen, självklart!

När vi gjort vår rundtur så föreslår vår värd att om vi vill så skulle vi kunna pimpelfiska lite. Ingen av oss har gjort det förr så Per-Nils drar fram en skoterkälke som är fylld av pimpelspön och tar sedan med oss till ett uthus där han förvarar sina renskinn som används som sittfällar. Där har han byggt upp en utställning med gamla kläder, skor, renhudar och även en kåta med innehåll så vi fastnar där helt fascinerade en stund. På väg ner på isen så får tre lyckliga barn åka på skotern och vi möts av stora leenden när vi föräldrar kommer ner efter dem. Nu ska vi få fiska!

5_webb 6_webb 7_webb 8_webb

På kvällen bjuds vi på en magisk älgstek och barnen äter så det står ut från öronen. Hela tiden medan vi är där så kommer och går det vänner från byn och det är småsnack om bygdens väl och ve som vi bjuds in i utan förbehåll. Det är fantastiska människoöden vi får höra om och dråpliga historier från både när och fjärran så det är många skratt som ljuder i stugan under hela vår vistelse där och vi är så tacksamma för att ha möjligheten att få ta del av detta så när vi smyger vi ut i vår torvkåta är vi fulla av förundran över vart vi hamnat och vad vi varit med om. Greta och Irma lägger sig med ett leende på läpparna då de fått lära sig att det är lördag varje dag i veckan här…. De somnar direkt men Agnes kämpar för att hålla sig vaken, hon vill så gärna följa med sina föräldrar till bastun så vi smiter ut en liten stund J

9_webb 10_webb 11_webb 12_webb

Så gott vi sov. Nu igen… Det är nog det här med att sova i sovsäckar för det är så mysigt tror Irma. Efter frukost med hemmastekt tunnbröd, gröt och yogurt som vi alla äter med god aptit innan vi klär på oss för att återigen prova lyckan på isen, ingen fisk denna gång heller men nu njuter vi av solen som tittar fram. Kylan är lite mer påtaglig idag så det blir en värmande paus vid brasan och då passar Per-Nils att bjuda med Elin på en skotertur för att sladda upp spåret där renturen senare ska vara. Rätt nöjd mamma….!

13_webb 14_webb

Efter att ha matat renarna så får Andreas vara med och fånga in de två renarna som senare ska dra våra slädar, med lasso…

15_webb 16_webb

Så var det då äntligen dags, vår slädtur. Himmel, de är ju inte tama! Det var inte riktigt som att åka efter hästar som du har ett par tömmar och styr utan här fästes de vid skaklarna och sen gällde det bara att hålla i sig… De följer spåret och vi får instruktioner om hur vi ska göra om de försöker avvika från rutten eller om den bakre renen försöker ta sig förbi, det är nämligen lätt att de börjar tävla…

Färden var lång, vacker och lugn – vi såg massor av djurspår, snön gnistrade och Greta tyckte det var så rogivande att hon vaggades till sömns. Det var en nöjd familj som satte sig i bilen. Mamma Elin lite extra då vi från en granne fått köpa fem renskinn (sittfällar) som nu tar upp mesta platsen i bagageutrymmet….

17_webb 18_webb

Nu ska vi ha några dagar i Kiruna när vi hänger med släkten och dagsturer, försöka vila upp oss för fortsatta äventyr helt enkelt J

Du kanske också gillar

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.