Mulle utforskar grottor med barnen

Höstens alla orangea, gula, och röda färger är som bortblåsta och kvar är bara olika nyanser av brun. Men naturen är lika underbar ändå. Det är tidig novembermorgon och vi ska på träff med Mulle-gruppen.

Vi samlas vid Lagga bygdegård. Fyra barn, tre vuxna och en ledare. Alla är peppade på dagens utflykt. Vi ska utforska Laggagrottorna tillsammans. Ny skog, nya äventyr och mycket spänning. Vi börjar med att gå upp till klockstapeln där vår ledare berättar om hur grottorna skapades. Vi får höra sagan om hur en jätte var sur på att kyrkklockorna ringde varje söndag. Jätten försökte kasta sten på klockstapeln, men missade. Istället hamnade en hel massa stora stenblock runt om i skogen. Med den berättelsen färsk i huvudet går vi så in i skogen och börjar leta efter grottorna. Vi tittar in under de stora stenarna vi passerar. Lyser med ficklamporna för att se om det går att ta sig in under någon sten, eller in mellan två stenar som står lutade mot varandra. Vi lär oss att det kallas blockgrotta när den är uppbyggde av stora stenblock.

häftigt träd i skogen

Vilket djur ser du i bilden?

 

Fikapaus i skogen

Efter lite letande tar vi paus och förmiddagsfika. Vi värmer frusna händer med varm choklad. Passar på att peta i Elin en smörgås för att hålla humöret uppe. Vi får också höra sagan om när Mulle föddes. Barnen är delaktiga och har fått bilder som de sätter in i sagan vartefter de dyker upp. Även vi föräldrar är med lyssnar på sagan och får lägga in bilder.

När barnen fikat klart springer de iväg och letar vidare efter grottor. Plötsligt hittar de en gång som de börjar utforska. Till slut lyckas de krypa igenom och sedan blir det flera varvs krypande och dykande för att ta sig igenom från olika håll. Med den erfarenheten letar vi sedan vidare efter större grottor. Under tiden passerar vi flera stora myrstackar och passar på att förundras över storleken och fascineras över att myrstacken är lika stor under marken som över marken.

Gustav studerar en jäättestor myrstack.

Undra hur livet som myra vore?

 

Till slut kommer vi så fram till den officiella Laggagrottan. Innan det är dags att ta oss ner i grottan försöker vi se hur stort det är där nere genom att titta in i hål i “taket”. Ledaren klättrar ner först och sedan kryper de modiga mullebarnen ner efter. Föräldrarna känner press och klättrar också ner. När alla är på plats i grottan släcker vi lamporna och pratar om vem som kan tänkas ha bott i grottan. Kanske tjuvar och banditer som förvarat sina skatter?

Det var tur jag inte visst innan vad som väntade där nere i grottans mörker.

Mulle tittar förbi

När vi tar paus och äter lunch hör vi plötsligt något som knakar i skogen. Vi stannar upp och lyssnar…. Det är tyst, inget hörs. Vi fortsätta äta, men så hör vi något igen. “Kollikok!” ropar barnen och genast svarar det Kollikok. Sedan dyker Mulle upp. Barnen skiner upp som små solar.

– MULLE, ropar de.

Mulle gör oss sällskap under lunchen och lär oss mullesången. Sedan får barnen varsin reflex och ett mullemärke till de yngre barnen och ett strövarmärke till de äldre. Mulle följer även med ner i grottan tillsammans med barnen och de visar honom spindlar och småkryp som finns där nere.

Elin och Mulle

Kollikok! En mysig stund med Mulle i skogen.

 

Nästa träff ska vi träna på att använda tändstål och spana efter norrsken, något jag aldrig sett, men håller tummarna för att få uppleva någon gång. Förhoppningsvis snart. Kanske redan i veckan?

Du kanske också gillar

Relaterade produkter

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.