Mulle, såpbubblor och cykelpremiär!

Mulle – en kul och lärorik fritidsaktivitet

Friluftsfrämjandet i Eskilstuna fick ett uppsving under förra året efter att ha gått väldigt kärvt i flera år. Flera ledare utbildades och några barngrupper startade upp. Våra barn var med i Mulle, vilket de älskade! Henrik startade tillsammans med en ledare till en strövargrupp som blev väldigt populär.

Nu har vårens grupper dragit igång igen och i år delade de upp mullebarnen i olika åldersgrupper. Då är det lättare att anpassa nivån på kunskaperna, vilket gör att det blir roligare när man lär sig nya saker. I söndags var första tillfället och Laban var där, medan Nelli prioriterade ett körframträdande i kyrkan. Strålande solsken gjorde upplevelsen ännu bättre.

Den blåa himlen var magisk.

Varm choklad är det bästa på utflykter.

Laban älskar att städa bort vintern och få fram våren. Det fanns några små isfläckar kvar i Årbyskogen som behövdes sparkas loss.

Såpbubblor – ett säkert vårtecken.

När våren kommer är det dags att blåsa såpbubblor igen. Att det år efter år är lika kul att blåsa dessa. Det tar några minuter och sedan brukar såpan spillas ut och det roliga tar slut, men det är kul så länge det varar.

Det är viktigt att utröna åt vilket håll det blåser så de inte hamnar i ansiktet när man blåser.

En stor bubbla.

Det är en konst att få upp såpa ur burken med bara en hand. Därför spills det ofta fort ut. Tidigare har vi använt små plasttallrikar som vi hällt ut såporna på så det inte hälls ut lika lätt.

Äntligen kom barnens cyklar fram igen

Barnen har längtat efter att cykla. Nelli har en trehjulig cykel från habiliteringen som hon får bra fart i. Hon är dock inte lika bra på att bromsa som att trampa framåt. Det är ett utvecklingsområde i år.

Laban har sina stödhjul kvar och han gillar inte när saker går fort, så han är lite rädd när han cyklar. Jag hoppas att han vågar cykla mer i år så vi kan plocka bort stödhjulen.

Det går inte fortare än att man kan gå bredvid.

Full koncentration.

Lite oro i blicken.

Äntligen var det dags för byte till sommardäck på cyklarna.

Några timmar senare exploderade mitt däck. Det var väldigt snopet.

Jag ligger förövrigt och kurerar mig med te, halstabletter och dubbla filtar. Imorgon bär det av mot Sälen och jag känner mig långt ifrån redo. Jag packar lite grann och vilar lite grann. Inget högt tempo med andra ord. Övriga familjen flydde sjukstugan för att utforska en framtida plats för Strövarna att hålla till.