Känslan som inte går att ta på

Idag vill jag skriva ett lite mer personligt inlägg om känslor som är svåra att förklara men som ändå finns där.

Att vara liten och stor – samtidigt

Laban på fem år är klok, mogen till viss del och socialt duktig men ack så känslig. Ofta händer det att han börjar gråta och känner sig utanför och missförstådd. Nu är han äldst på förskolan och det är också svårt. Samtidigt som han är stolt över titeln är det svårt att ha de förväntningarna på sig.

En stark kille med hög integritet.

Att älska en aktivitet

I ett år har Laban haft ett fritidsintresse – simning. Han har älskat torsdagskvällarna i simhallen. Han har glatt gått dit och hoppat hem med glädjen över att ha lärt sig något nytt. Under sommaren märktes det tydligt att han tränat att simma i ett helt år. Han har fått mycket beröm från andra vuxna och det har gett honom stort självförtroende. Som han längtat till att simskolan skulle börja igen.

En sommarbild.

När förhållanden förändras

Gruppkonstellationerna och tränarna har ändrats eftersom nivån höjs utifrån vad man kan. Första tillfället kunde han inte vara med och förra veckan var hans första tillfälle. Direkt efter lektionen sa han att han ALDRIG skulle gå dit igen. Varför?? Inget svar. Han hade nog inget svar, bara en känsla. En känsla som inte går att ta på. Vi lät honom vara, frågade lite ibland och försökte lägga orden i munnen på honom, men det kom inga svar på varför.

Dagen före nästa lektion var det dags att diskutera frågan igen. “Imorgon är det simskola!” “ALDRIG!!” Vi misstänkte att det handlade om ett icke-bemötande från de unga tränarna och att kamraterna var ett huvud längre än Laban. Hela kvällen grät han förtvivlat. Vi bestämde ändå att vi skulle gå en gång till, prata med tränarna om känslan som inte går att ta på och hoppas att han skulle känna glädje igen.

Kompisar och tillhörighet

I ingången till simhallen kom han – räddaren! En kompis från tidigare simskola dök upp och skulle gå i samma grupp. Vilken glädje! När vi gick från omklädningsrummet frågade jag Laban om vi skulle prata med tränaren eller om vi skulle prova en gång till. “Vi provar!”

Efter lektionen kom en sprudlande glad son uthoppandes. “ALLT var kul!” Tänk hur viktigt det är med kompisar. Kanske var avsaknaden av en kompis i samma ålder den känsla som inte gick att förmedla. Ett älskat intresse höll på att bli hatat på grund av att det sociala sammanhanget var svårt. Där märks vikten av att bygga grupp och samhörighet i alla fritidsintressen.

Här står Laban och tittar över staketet till grannen där barnen hoppar studsmatta.

Skogen som återhämtning

En tur till skogen gav återhämtning, trygghet och glädje. I skogen är det lätt att prata och att inte prata. Nu börjar en ny vecka med full aktivitet igen. Hösten är här!

Underbara skog.

Dåligt med svamp, men mycket bär hittade vi under vår promenad.

Blåbär som sedan stoppades i fickan. Blåbärssylt var inte trevligt att tömma ur när vi kom hem.

Du kanske också gillar

Relaterade produkter

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.