Höstkänslor – vad tycker vi om hösten egentligen?

Oktober har äntrat scenen och med den kom kylan och mörkret som ett brev på posten. Hösten. Vad tycker vi om hösten?

Olika uppfattningar om samma fenomen.

Många pratar om vårkänslor som ett begrepp, men hur många pratar om höstkänslor?

Henrik har sett fram emot den lite mörkare årstiden när lägerelden värmer frusna fingrar och lyser upp skogen i ett härligt sken. Han tycker om rutiner och bitande kinder. Så här säger han själv om hösten: “Klar luft, vackra färger och mysiga kläder!”

Jag, Sara, har snarare känt att med hösten kommer tjugofemtusen måsten, tider som ska passas, däck som ska bytas, kläder som ska på och detta evighetsprojekt att varje morgon klä sig rätt och hitta mössor och vantar som spritts för vinden. Nej, tacka vettja sommarens okomplicerade dagar. Dessutom har vi hittills inte tänt någon lägereld den här hösten då tiden rusar iväg!

Hussein älskar det kyliga vädret, men inte att mörkret gör så han knappt hinner ut i frisbeebanan på vardagarna. Han tycker också att det är mycket i skolan och lite fritid.

Nåja, nu är den här, vare sig vi vill eller inte. Pappa Henriks månad och Nelli jublar åt att det snart ska firas födelsedag i familjen. Laban rullar sig i lera i sin fodrade regnoverall och är allmänt obekymrad. Äldst på förskolan och utforskar höstens skiftningar i all sin utelek.

Fikastunderna i skogen är ändå njutbara.

Barnen är lyckliga för att den varma chokladen kommit fram igen.

Det är viktigt att den dricks upp till sista droppen!

Vad har vi hunnit med hittills den här hösten?

Vi har varit ute på två svampturer, vilket ändå är ett höstnöje som hela familjen gillar.

Med hinken i handen är han redo för svampjakt.

Leta leta. Självklart letade vi efter gula kantareller, men blev ändå lyckliga när vi hittade trattisar. Alltid trevligt med svamp, oavsett.

Det är en tillfredställelse att plocka upp dem ur marken…

…vidare till hinken…

…och slutligen ner i stekpannan och avsmakning.

Vi har äntligen kommit iväg till Leos lekland. Hela sommaren utlovade vi Leos en regnig dag, men den här sommarens soliga väder gjorde att vi aldrig tog oss dit.

Laban och Henrik var där en pappa-onsdag och de var nästan alldeles själva. Jag och Nelli var där en lördag. Vi var verkligen INTE själva!

Laban har börjat simma igen efter sommarens uppehåll. Mulle börjar lida mot sitt slut men har varit väldigt roligt. Nelli rider, gympar och sjunger och dessutom har hon ju börjat ettan. Jag tar springturer bland nerfallna höstlöv och pluggar sista året till speciallärare. Hussein kämpar med skolan och Henrik gör allt samtidigt som vanligt.

Nelli och Birk är bästa vänner.

Nelli och mamma är också bästa vänner när vi är på väg mot cykeltur i spöregn. Tur att vi är utrustade!

Hösten. Inte min årstid direkt, men om två månader köper vi julmust och lyssnar på julmusik. Då vaknar jag till liv igen.

 

Du kanske också gillar

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.