En tro på sin egen förmåga kan övervinna rädslan att misslyckas

Så många gånger som vi sett hinder där Nelli tagit oss med storm och visat att det går oavsett. Vi har sett det bökiga i att få på alla kläder, att veta att vi måste bära henne vissa sträckor och så vidare. Det har ibland gjort att vi hellre stannat hemma. Jag är nog mer skeptisk än Henrik, men ibland tror jag att saker blir omöjliga!

Att bevisa motsatsen

Då är det härligt med ett barn som gång på gång visar motsatsen och under de här veckorna med gipsade fötter har hon verkligen bevisat sin kapacitet. Läs om varför hon är gipsad här. Vi tackade nej till gympan på måndagar och, helt naturligt, till simningen på tisdagar. Efter bara någon vecka hemma tröttnade Nelli och frågade när hon skulle gå på gympa igen. Sagt och gjort, vi åkte dit och hon sprang och sprang i gympasalen. Ledarna sa att hon var snabbare än innan gipset, så nu har hon varit där varje vecka. “Trapporna i skolan blir ett bekymmer,” sa vi, men Nelli tar stora stadiga kliv uppför de tre trappavsatserna.

En svamptur i skogen gick också bra!

Gungorna på olika lekplatser är dock fortfarande favoritstället.

Mullesmyg

Så var det dags för premiär för Friluftsfrämjandets Mullesmyg i Eskilstuna där målet var att gå 1,5 km i mörka skogen och följa slingan med hjälp av reflexer. Jag sa nej direkt. Det här passar inte en tjej med gipsade fötter! Men så råkade Nelli få höra talas om det och självklart skulle hon dit. Vi ändrade planerna och åkte, och visst klarade hon 1,5 km i hopplös terräng och kolmörker. Hon upphör aldrig att förvåna.

Supernöjda deltagare i Mullesmyg har äntligen kommit i mål.

Ett slut att längta till

Trots att allt gått över förväntan längtar vi ändå till en vardag utan gips. På måndag åker gipset av och då är det skenor på båda fötterna som gäller. Äntligen åker mysbyxorna av och leggings och jeans på. Hon kommer kunna duscha och klä på sig själv, och det ska bli skönt. Kanske kommer vi att sakna den smattrande gången kl 5.30 på morgonen när hon klampar upp i sina gipsskor, eller så gör vi det inte? Vi ser ljuset och ser fram emot ett december utan gips.

Sista gipset på ett tag.

Med vinterkläder på tar det extra lång tid på morgonen.

Belöning

Efter att tappert ha stått ut med allt detta har vi utlovat en belöning till Nelli, och brorsorna, så helgen efter avgipsning blir det badhuset. Vet inte vem som ser fram emot det mest, men det blir härligt för Nelli att kunna bada igen.

Skönt med vila mellan varven.

Du kanske också gillar

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.