Branäs – en favorit i repris

Efter att förra året varit i Branäs för första gången (läs mer om det här) var förväntningarna stora när vi återigen drog norrut med samma familj som tidigare.

Barnen hade tydliga minnen från deras första skidåkning och vi vuxna mindes det som en fröjd. Förra året var det kallare, första gången på skidor för fem i sällskapet, mycket mindre folk i backen och nyhetens behag. I år var det plusgrader, för varma kläder, köer och uppkörda pister.

Att vila sig i form

De största glädjeämnena under årets Branäsresa var att alla nio i år åkte skidor (vi mammor avstod förra året) och att utvecklingen hos barnen var enorm! Laban hade liksom mognat under sommaren och kunde plötsligt både bromsa, svänga och åka lift alldeles själv. Nelli hade ingen ostbågeform på ryggen utan höll sig upprätt och stadig.

På väg mot liften!

Första kvällen provåkte vi skidorna och liftarna eftersom våra liftkort verkade fungera redan då. Alla körde bra, men när vi skulle lägga oss på kvällen tyckte Laban att vi skulle logga ut honom från skidskolan och att vi skulle åka hem. Eftersom han aldrig lärde sig bromsa varken i Branäs eller i Sälen förra säsongen var han kvar i första nivån på skidskolan. I år visade det sig att den var alldeles för lätt men han tyckte det var roligt ändå. Första riktiga skiddagen stod han på skidorna i ca 6 timmar – flest av alla – trots hans skepsism dagen innan.

Skidskola. Alltför lätt, men gav honom ändå lite självförtroende.

Björnbusan och Björnbusen var spännande figurer att åka ikapp.

Henrik och Laban körde från toppen och hela vägen ner.

Gondolen var en spännande upplevelse som både tog oss upp- och nerför berget.

En segergest!

Nelli behöver mer stöttning och hade också skidskola uppbokat med Henrik som ledsagare. Hon fick ingen hjälp så vi hade lika gärna kunnat göra det själva. Dag två köpte vi ett sele att sätta runt midjan som Henrik kunde styra henne med. Det blev självständigt på ett annat sätt och hon åkte bra. Dock var orken helt slut så hon tillbringade ca två timmar i Björnidet som är barnpassning a`la IKEA. När hon summerade denna weekend var Björnidet det bästa. Återigen är hennes och våra förväntningar alldeles olika varandra.

I väntan på gondolen.

Med pappa på väg mot skidåkning.

Björnbusen fick sig en kram.

Selet som hon hade på sig sista dagen. Toppen!

Och så här såg den ut bakifrån.

Hussein summerade sin skidåkning med att det är roligast att åka tillsammans och det kan vi alla hålla med om. Dock var det svårt att hålla ihop gruppen.

Branäs by eller Branäsberget?

Första dagen tillbringade vi i Branäs By (där vi också bodde), medan vi utforskade Branäsberget dag 2. Vi konstaterade att det var nyare och lyxigare på berget, men också mycket köer och svårt att få plats i värmestugan. Nästa år skulle vi kunna tänka oss att bo där ändå utifrån närheten till backen och mindre transportsträckor.

Dag två av ordinarie skidåkning visade det sig att vårt tvådagars skidkort hade gått ut och att vi fick betala för en dag till för att få åka vår dag två. Detta på grund av att vi aktiverat det och provåkt det redan under ankomstdagen, utan att veta att det gjorde att vi förbrukat en dag av liftkortens två dagar. Efter en hel övertalningskampanj fick vi vår andra ordentliga skiddag aktiverad gratis. Puh!

Plus och minus

Sammanfattningsvis upplevde vi Branäs så här denna gång.

På pluslistan:

+ Stor utveckling hos barnen.

+ Laban åkte lift och backar självständigt och åkte ständigt ifrån sin mor.

+ varmt väder och inga frusna fingrar.

+ Lägenheten (Apartment 17) uppfyllde våra förväntningar.

+Björnidet. Det bästa enligt Nelli. Jag är också glad som fick en timmes egen skidåkning och en afterski med Henrik under tiden barnen roade sig med andra vuxna och barn. Laban hängde på Nelli till Björnidet hennes andra timme.

+ Sele som gjorde Nelli mer självständig.

+ Packningslistan var komplett och inget saknades.

På minuslistan:

– Vänfamiljens bil gick sönder i Kungsör, så de anlände i Branäs 1,5 timmar efter oss. Det hade kunnat vara värre!

– Köer (toaköer och liftköer).

– Transportsträckor. Det är så tungt att dra barn på skidor på plan mark.

– Onödigt strul i samband med icke-fungerande liftkort dag 2.

Överlag har vi haft det bra, men konstaterar att vi i fortsättningen bokar en resa hit när det inte är någon form av lov.

Vi återkommer nog nästa år igen!

 

Du kanske också gillar

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.