Äntligen tittade solen fram
I söndags vaknade vi till spöregn och mörka skyar. Prognoserna talade dock om bättre väder framåt eftermiddagen, så vi packade med oss lunchen och gick upp på ett berg i närheten. Det var lite ojämnt underlag så Signe åkte i bärstolen på morbror Martins rygg. Ända sedan hon var ett halvår har hon fått åka i bärstolen under barmarkssäsongen. Hon har alltid älskat det och det rytmiska gungande brukar göra att hon somnar som på kommando. Nu är hon tre och det börjar bli ganska tungt att bära henne, så nu får hon gå de bitar hon kan och när krafterna tryter får hon åka istället.
Lunchen utgjordes av lite blandade rester; uppstekta pannkakor med sylt och grädde, korv med bröd och lite palt med stekt bogfläsk. På vägen ned sprack det plötsligt upp och himlen blev blå. Vi fick äntligen njuta några timmar av en fantastisk höstsol.
Hälsningar från Boden
